Skriv ut

Idrottsklubben Sjöge på 1950-talet

En personlig betraktelse över Sjöges första decennium

Hur var då de tio första åren i IK Sjöges historia? De som sammanföll med det nu smått legendariska 50-talet. Det decennium som började med att Sverige fick en ny kung, Gustav VI Adolf, och som slutade med att man bärgade regalskeppet Vasa ur havets djup. Eller om man, vilket är mera logiskt, håller sig till sportens område och säger att 50-talet började med fotbolls-VM i Brasilien, där Sverige tog brons och slutade med att vårt land fick en världsmästare i tungviktsboxning - Ingemar Johansson.

Även för Sjöges del inramades 50-talet av två viktiga händelser. 1950 bildades alltså klubben och på sommaren under decenniets sista år, närmare bestämt den 26 juli 1959, invigdes Sjögestads Idrottsplats. Men mellan dessa två för klubbens existens helt avgörande saker hände det väldigt mycket, vilket jag här tänkte berätta (och för några - påminna) om.

SJÖGE BILDAS

Klubben bildades alltså en vacker sommardag år 1950. Lennart "Bagarn" Ring var initiativtagare och han fick också bekläda ordförandeposten i den interimstyrelse som utsågs vid det tillfället. Övriga ledamöter blev Gunnar Söderbäck, Ingemar Andersson (Arklid), Lars "Lasse Mick" Svensson och Helge Karlsson. Den första "reguljära" styrelsen valdes vid det första årsmötet ett drygt halvår senare, den 23 februari 1951 och fick följande utseende:

Ordförande: Gunnar Söderbäck
Vice ordf: Lennart Ring
Sekreterare Stig Johansson
Vice sekr: Helge Karlsson
Kassör: Ingmar Arklid

Antalet medlemmar i klubben var ju till att börja med ganska ringa och det var få av medlemmarna som undgick att bli valda till någon post eller något uppdrag. Under de återstående åren av 50-talet besattes nyckelposterna i klubben, dvs ordförande, sekreterare och kassör av följande personer:

Ordförande Sekreterare Kassör
1952 Karl Erik Ortby Stig Johansson Ingmar Andersson (Arklid)
1953 Karl Erik Ortby Stig Johansson Ingmar Andersson (Arklid)
1954 Berndt Petterson (Palborn) Stig Johansson Bengt Johansson 1
1955 Berndt Petterson (Palborn) Stig Johansson Bengt Johansson 1
1956 Berndt Petterson (Palborn) Stig Johansson Bengt Johansson 1
1957 Dan Anderson Stig Johansson Bengt Johansson 1
1958 Dan Andersson Stig Johansson Arne Karlsson
1959 Dan Andersson Stig Johansson Bertil Ljungberg

"MR SJÖGE"

Dan Andersson, som tog över ordförandeposten 1957, var sedan Sjöges ordförande i 19 år - i sträck (!) och under den tiden (och även tidigare och senare) innehade han dessutom en del andra förtroendeposter i klubben såsom lagledare i fotboll, ordförande i plankommittén m m, samtidigt som han var aktiv fotbollsspelare. Skulle någon kallas "Mr Sjöge" så är nog Dan en het kandidat till den titeln. Det finns naturligtvis flera som under en lång följd av år jobbat hårt och lojalt för klubben i arbetskrävande uppgifter. Jag tänker då på bl a Tage Oskarsson, de två Bengt Johansson (han på station och han på Corren), Gunnar Grahn, Staffan Andersson, Hans och Laila Kardell, Solveig Wehlin, Torsten Hillding, Lars-Åke Karlsson och många, många flera.

HEMMAMATCHER PÅ BORTAPLAN

Men åter till 50-talet. Beträffande det sportiga så var det ju så att fotbollen var den primära anledningen till att IK Sjöge bildades. Vi ville placera Sjögestad på Sverige fotbollskarta. Men det gick ganska trögt i starten, för vi hade ju ingen fotbollsplan. (mer om det längre fram). Vi anmälde oss till Svenska fotbollsförbundet och invaldes där 1951. Från och med 1952 och ett par år framåt deltog vi med vårt A-lag i något som hette "Sydvästra Pokalserien" med motståndare som Strå, Boet, Borghamn och Maspelösa bland andra. Det måste varit svåra motståndare för någon serieseger blev det inte. Matcherna spelades till att börja med på motståndarnas planer, men 1953 tog vi kontakt med den "arga" lokalkonkurrenten Mantorps IF och kom överens om att hyra deras fotbollsplan för våra hemmamatcher. Bara tillfälligt, sade vi, tills vår egen plan blir klar. Det visade sig dröja ganska länge. . . !

Så småningom drog vi oss ur denna något improviserade, men för nya klubbar och nya spelare nyttiga tävlingsform och kvalificerade oss för det riktiga seriesystemet, där vi placerades i div 7 mellersta. Vår spelstyrka förbättrades undan för undan trots besvärliga plan- och träningsförhållande, så 1958 tog vårt A-lag sin första serieseger i div 7 och gick upp i div 6. Att Dan och Torsten Andersson kommit hem (från Derby) betydde naturligtvis mycket för framgångarna under senare delen av 50-talet (och även flera år därefter) liksom Arne Karlssons och Lars Arne Petterssons diplomatiska inspirerande lagledarskap. De spelare som deltog i det seriesegrande laget 1958 var: Bengt-Göran Andersson. Börje Andersson, Lennart Andersson, Dan Andersson, Torsten Andersson, Lennart Alexis, Rolf Danielsson, Göran Hallberg, Gösta Johansson, Jan Olof Johansson, Torsten Karlsson, Rune Ståhl, Bror Svensson och Börje Svensson.

Namnlös1

A-laget seriesegrare 1967

FÖRSTA SERIESEGERN 1956

Sjöges allra första serieseger i fotboll kom redan 1956 när pojklaget vann Svartåkretsens pojklagsserie, bland andra före de båda Mjölbyklubbarna MAI och Södra. Under åren 1954-1956 hade Sjöge starka pojklag och matchstatistiken för 1956 understryker verkligen detta. 19 spelade matcher, 13 vunna, 5 oavgjorda och endast en förlust. Sven Pihl, Jan Olof Johansson (Wollhed), Rune Hallberg, Rune och Hans Danielsson samt Gunnar Grahn var några av de tongivande dessa år. Sven Pihl spelade i pojklagen i tre år och missade under denna tid inte en enda match.

Namnlös2b

Pojklag från 1956

Sjögepokalen startades 1953 och den första inteckningen i den stora "vackra" pokalen tog vi själva hand om. Detta med pokalturneringar under sommaruppehållet var populärt under 50-talet. Det var festligt, publikdragande och prestigeladdat. Det var också ett bra sätt att hålla ihop laget och träna under tid man var ledig från seriespelet. Sjöge var faktiskt ett mycket framgångsrikt pokal (eller Cup-) lag vilket flera bucklor i prissamlingen vittnar om. En något kuriös och lite smärtsam pokalseger bärgades i Gammalkils B-lagspokal en vacker fredagskväll i juni 1959. Samma dag som Ingemar Johansson blev världsmästare för övrigt. Sjöge fick tre man skadade i finalen mot hemmalaget och fick slutföra matchen med endast åtta spelare. På den tiden var reglerna hårda någon ersättare för skadade spelare fick inte sättas in. Matchen slutade 3-3 och Sjöge vann sedan genom straffsparksläggning

RIVSTART FÖR BORDTENNIS

Fotbollen hade ju "lokalproblem" under hela 50-talet. Det hade däremot inte vår andra stora sektion, nämligen bordtennisen. Genom välvilligt bistånd från Rektor Per Söderbäck i Lunnevad, så var vi ganska väl tillgodosedda när det gällde spelplatser. Och som träningsarena fungerade alltjämt den i inledningen omnämnda "Lokalen". Bordtennisen fick en rivstart. Anmälan till Svenska Bordtennisförbundet gjordes direkt och vi invaldes 1950 och fick börja seriespela redan samma år. Bra träningsmöjligheter, bra ledarskap och en bred trupp och några lyckade värvningar av etablerade spelare resulterade i serieseger i div IV-västra redan 1952 och avancemang till div III. Berndt Pettersson (Palborn) var lagledare och laget bestod av Calle Ax, Lars "Putte" Johansson och Roland "Jolly" Lagerqvist.

Namnlös3b

Palle, Jolly, Glosa och Putte

Under resten av 50-talet höll vi oss väl framme i seriespelet även om det inte gav någon ytterligare serieseger. Vi höll till i div 3 och div 4 och något år blev det uppflyttning till högre serie även om vi bara kom 2:a. Det blev nedflyttningar också och säsongen 1958-59 kom vi sist i div 4 och flyttades ner till div 5, där vi fanns när 60-talet randades.
De tongivande namnen på ledarsidan, förutom Berndt Palborn var Lars Arne Pettersson, Jan Olof Johansson, och bland spelarna märktes förutom de nämnda även Inge Carlswärd, Ingvar Gårlin och mot slutet av decenniet, de lovande ungdomarna Håkan och Staffan Andersson. Båda har också gjort fina ledarinsatser senare inom klubben. 1951 ordnades Sjögestads Mästerskapen (Sjöge Open) med deltagare från många östgötaklubbar. Segrare i A-klassen blev Olle Johansson, SGU Mjölby och i juniorklassen Torsten Andersson, Sjöge. Spelplats var naturligtvis Lunnevads gymnastiksal.-
Om bordtennisverksamheten i fortsättningen kan säkert någon annan berätta, d v s efter 1959. Framförallt Håkan Andersson, men även Staffan Andersson och Per och Ola Nilsson vet jag hade framgångar.

FRIIDROTT OCH BANDY

Även om fotboll och bordtennis var det väsentliga i Sjöges verksamhet under 50-talet, så gjordes det försök med en del andra idrotter också. Redan första mötet bildades en friidrottssektion, men någon större verksamhet utövades dock aldrig i Sjöges regi. Men i ett mötesprotokoll finns en anteckning om ett klagomål från bordtennisspelarna att de störs av friidrottarna, som envisas med att träna sitt "stående höjdhopp" i samma lokal och vid samma tidpunkt som bordtennisspelarna tränar. Så viss aktivitet förekom tydligen . . .

Namnlös4b

Ishockeylag samlat inför match mot Rimforsa 1956. Utrustningen på den tiden var lite torftig

Bandysektionen blev heller inte så långlivad. Några matcher förekom knappast, verksamheten inskränkte sig till lite träning de söndagar som isen bar på Kapellån eller Lillån. Under decenniets sista år bildades ytterligare två sektioner. En av dem var varpa, en verksamhet som bara "dansade en sommar". Tage Oskarsson var initiativtagare och ledare. Den andra sektionen blev mer framgångsrik och något mer långlivad, nämligen ishockeysektionen, där Bengt Svenson och Arne "Buster" Karlsson (Anderfjord), drog igång verksamheten. Ishockeyn kulminerade sen under första hälften av 60-talet, men lades ner redan 1965. På bilden ovan ses Tage och Gösta Johansson, Leif Grahn, Dan Andersson, Lennart Andersson, Lennart Alexis, Bertil Larsson och Stig Johansson.

En annan Sjögeverksamhet som har "satt sina spår" i Sjögestadsbornas medvetande är Skidans Dag. Det blommade upp på allvar de ganska snörika vintrarna i slutet av 60-talet och början på 70-talet under magnifikt dirigentskap av Torsten Andersson. Men faktum är att det tjuvstartade redan 1951 då vi hade ett ganska omfångsrikt arrangemang med ett flertal klasser och ett par hundra deltagare. Givetvis var Lunnevadsterrängen tävlingsplats och den fina gymnastiksalen centrum för tävlingsledning och prisutdelning. Det spektakulära var kanske valet av prisutdelare. Vi lyckades få hit Gunder Hägg, en av svensk idrotts allra största, som då var bosatt i Motala. Beträffande Skidans Dags historia i övrigt se separat skrift.
Riksmarschen arrangerades också. För första gången i Sjögesammanhang inträffade detta 1955. Sjögestadsborna ställde upp i stora skaror och startade vid dåvarande affären, (numera Församlingshemmet), och gick till Östra Tollstad och vände. Det blev 1 mil. Arne Ekdahl var snabbast.

DANS - BÅDE UTE OCH INNE

Men det var inte bara sportaktiviteter på 50-talet. Sjöge stod även för en del tillställningar av "kulturell och andlig" karaktär. Vi ville så gärna att Sjöge skulle fastna i medvetandet hos Sjögestads innevånare. Vi ville ständigt påminna alla om vår existens året om och att alla skulle förstå och hålla med om att en idrottsklubb är bra för orten och bör stöttas i såväl med- som motgång.1954 tog vi därför initiativet till att resa en julgran Sjögestad. Att ha en allmän julgran i ortens centrum hade blivit allt vanligare runt om i bygderna men i Sjögestad var det "rena natta". Vi samlade ihop pengar till en julgransbelysning, bad traktens skogsägare om tillstånd att få ta en gran och strax före Lucia 1954 reste vi Sjögestads första allmänna julgran. Den kom från Stora Tollstads skogar. På "Tjugondag Knut" 1955 dansades den ut och i samband med det ordnade vi festligheter i Skolans gymnstiksal. Julgranstraditionen levde kvar i ett 30-tal år, även om arrangemanget ändrade karaktär genom åren.

Namnlös5b

Unga grabbar på årsfest i Åbylundslokalen 1959

Fester arrangerades också i Lunnevad (på vintrarna) med underhållning, servering och lotterier och i Furulid (på somrarna) med liknande utformning och där bjöd vi även upp till dans. För den något yngre, eller den på senare tid till Sjögestad inflyttade läsaren, kan jag upplysa om att Furulid var en idyllisk gammaldags festplats med dansbana, serveringsbyggnad, lottkiosk, skjutbana och teaterscen, belägen där Sjögestad Motell nu ligger. Dessa fester var till för allmänheten, som för det mesta ställde upp i "stora" skaror. Observera att TV:n kom inte på allvar förrän i början på 60-talet!
Ett arrangemang, som dock enbart gällde medlemmar med "respektive", var den så kallade årsfesten, som ordnades första gången 1957. Årsfesten, som även den utkonkurrerats av det allmänna nöjesutbudet, avhölls för det mesta på hösten, när året var som mörkast. Det utgjorde en glädjeinjektion för många och var en sammankomst där även "fotbollsänkan" kunde känna av lite av Sjöge-andan. Då gjordes också en summering av det gångna året i lättsamma former. Vi delade ut priser, sjöng allsång, åt och dansade. Platsen för denna tillställning varierade från år till år, men vi höll oss alltid till fashionabla ställen såsom Sätravallen, Åbylund, Sjögestad Motell, Frimis och Valhall.

FRÅN MINKVALLEN . . .

En sak gick som en röd tråd genom hela 50-talet, ett spörsmål som dryftades vid varje möte, en fråga som engagerade alla i klubben, men speciellt naturligtvis de som valts att handlägga ärendet, nämligen PLANFRÅGAN. Det började hos Pettersson i Lunta på deras beteshage, men "koblajorna" blev allt flera och taggtrådsstängslet nära sidlinjen alltmer svårbemästrat. Vi flyttade därför över till den närbelägna "Minkvallen", som tyvärr också hade sina brister. Här ar det tuvor, stubbar och små enbuskar, som gjorde planen "lite svår", om man så säger. Men å andra sidan medförde detta att dribblingsförmågan förbättrades avsevärt!

Som ni förstår kunde man inte bjuda några gästande lag till någon av dessa arenor, utan våra hemmamatcher fick vi spela på "lånad" plan. Det blev som förut sagts Mantorp som välvilligt ställde sin plan till förfogande, mot en överkomlig hyresavgift, när de själva inte behövde den. Mantorps Idrottsplats var alltså vår hemmaplan från 1953 till våren 1959.
Men förhoppningarna, om att någon gång få en egen fotbollsplan i lilla Sjögestad, dog aldrig ut. Förslagen var många och idéerna duggade tätt. Debatten pågick ständigt och mot slutet av 50-talet började det klarna.. Området väster om skolan skulle kunna frigöras för en idrottsplats. Närheten till skolan var ingen nackdel och järnvägen, ja, att en och annan fotboll inte skulle klara kollisioner med snälltågen, det fick vi stå ut med.

. . . TILL SJÖGESTADS IDROTTSPLATS

Alla medlemmar jobbade på färdigställandet av planen, en förutsättning för att det hela skulle bli verklighet och för att kommunen och andra bidragsgivare skulle ställa upp. 1959, den varmaste sommaren i "mannaminne" var allt klart för invigning och Linköpings div 2-lag IF Saab var motståndare i premiärmatchen mot ett något förstärkt IK Sjöge. Flaggorna viftade, fotbollsförbundets ordförande Gösta Djerv invigde, Sjöges ordförande Dan Andersson högtidstalade, medan nedskrivaren av dessa rader satt med gipsat högerben och tittade på, efter att ha överskattat sin förmåga i Gammalkils B-lagspokal tidigare på sommaren.

I nio år hade vi spelat våra hemmamatcher på bortaplan, men nu var vi äntligen framme vid målet: Sjögestads Idrottsplats var ett faktum. Under hösten som följde var det säkert många Sjögestadsbor som bevistade sin första fotbollsmatch! Nu fick man äntligen se Sjöge spela fotboll. Detta Sjöge som man bara hört talas om men aldrig sett i aktion. Att åka till Mantorp och titta på fotboll det gjorde man ju inte.

Namnlös6b

Från invigningen av Idrottsplatsen 1959

Och medan hejaropen skallade och näten rasslade, så gled det fantastiska 50-talet mot sitt slut och nästa intressanta decennium tog vid. Men det får någon annan, någon som var med då, berätta om.

STIG JOHANSSON